Det jag menade i förra inlägget var att det finns de som måste få ur sig saker för att inte må sämre och kanske drabbas av ångest. De kanske inte har någon att vända sig till, ingen de känner förtroende för. Det kan vara ett sätt att bearbeta det mesta och som sagt det står alla fritt om de vill läsa eller inte. Blogga är ett bra hjälpmedel som faktiskt hjälper folk, det finns de som bloggar om sina barns sjukdomar, om sin egen sjukdom. Det jag tycker är synd är att vissa känner att de kanske måste vara helt anonyma och skriver under andra namn just på grund av detta. Jag följer några bloggare som gör just så, och ibland framgår det att de önskar att de kunde vara mer öppna men de tror sig veta hur andra fungerar för det har hänt dem förut. Bloggar kan även hjälpa andra i samma situation.
Ett annat hjälpmedel vi pratade om är detta med mobiltelefoner. Om det finns elever eller vuxna som har dåligt minne pga ADHD eller andra diagnoser så kan en telefon hjälpa dem att bli påminda om ex. möten, läxor, böcker, idrottskläder osv. En telefon kan även ställas in på larm så elever med tex Asperger syndrom och autism vet hur länge de ska arbeta med en sak. En telefon är mer tillåten och inte så utmärkande som vissa andra hjälpmedel. Kanske måste skolorna tänka om då det gäller att ha mobiler på lektionstid.
Bra med mobilen som påminnelsefunktion. Alla med funktionshinder måste stimulera användningen av teknik. Vi ska inte anpassa oss till en oteknisk värld. Sen kan väl tekniken ibland underlätta för oss att anpassa oss till den.
SvaraRadera